Välkommen till veralus.

Efter en sen gårkväll med David och Skärgårdsdoktorn, lantchips dill & gräslök, kanelbullar och kaffe togs välbehövlig sovmorgon. Tidiga förmiddagstimmar spenderades på betapet.se tillsammans med en vass Lisa som tog hem segern i samtliga matcher. (Lisa: titeln jarl var i Norden under tidig medeltid beteckning för ett ämbete, vars ofta högättade innehavare styrde över ett större område, så det så).

Efter idel förlorade matcher i betapet cyklade jag till närliggande skog och la ett kilometerspår till Vera med diverse klurigheter: vinklar, olika föremål, terrängskifte, förledningsspår i kraftig blåst. Innan det förlösande kommandot fick aussiebrud ligga plats i två minuter & lyckades hålla sig i skinnet, duktig. Väl i spårstarten blev det emellertid skrik och tjut och en ångvält till bulldozeraussie som skövlade ner framförliggande terräng i hundratio. Jag hade glömt mina specialspårhandskar och upplevde känslan av en platslina som sågade sig in i mina händer och gned mig brännhet om handflatorna.

Under de första trehundra meterna i Veras spårarbete har jag ännu inte upptäckt ett kommando i stil med stanna, lugn, sakta, vänta som når fram, så jag kastades likt vanligt efter i linan och gjorde en otrevlig snabbvisit i ett snår med brännässlor. Alla sju apporter markerades, även om vissa markeringar var lite halvhjärtade. Hon jobbade väldigt självständigt dock och löste sina svårigheter bättre än nånsin förr, duktig lus. Jag var emellertid genomblöt, andfådd och mörbultad när vi slutligen var klara. Vera bara stirrade på mig vid slutapporten med ett besviket var det här allt?

Vera är en spårstjärna utan dess like & skulle komma hur långt som helst om jag hade tiden&orken att satsa mer på brukset. Känner ni någon i stil med: En rejäl BrittMarie eller Rolf runt 50år med stor erfarenhet av bruks som längtar att få komma ut och träna och tävla på halvtid i brukset med en trevlig, grundtränad men ganska grön spåridiot? I så fall kan Vera lånas för detta ändamål önskat antal gånger i veckan. Hon skulle trivas som fisken.

Tvist har fått skritträna i äppleträdstegen idag, shapats till att kliva i med alla tassar i en låda samt klosstränat. Duktig & söt.

Kvällen har spenderats med Bess och godisbilen en stund, konstig känsla när dito blir borta oändligt länge i höst. Vi kommer sakna sakna sakna.

Ta hand om er! v